Frustration. Sånt jag känner för stunden och vill få ur mig.

Eftersom mamma är så bra på att snoka och läsa min blogg
"för att alla andra mammor gör det"
så tänker jag svara på mammas fråga till Mats som hon tror att jag inte hörde..
Men mamma, jag hör allt.
Det här är väl antagligen ett till försök att få dig att lyssna, att höra mig.
Jag älskar dig mamma, och vill inte göra dig ledsen,
men du måste läsa och försöka förstå.
So, here we go!

Varför är hon såhär?
För att jag är sån. Och precis som jag sa tidigare idag
tänker jag inte tolerera att du får bete dig hur svinigt
som helst och alla andra ska vara änglar. Du tål aldrig
att höra sanningen, så klaga inte på att inte jag klarar
av att höra den heller. Du är precis likadan, du vet om det
men du förnekar det. Där har du ditt svar. Jag säger vad
jag tycker, vare sig du gillar det eller inte,
och det tänker jag göra precis lika länge som du
gör det. Bara för att man är mamma och har barn
kan man inte bete sig hursomhelst mot det. Punkt.

Du sa att jag kunde prata med dig. Det är inte sant.
Och nu får hela världen veta det. Hoppas du är lycklig mamma.

Jag älskar dig verkligen mamma men jag hoppas att jag aldrig blir som du
och fullständigt skiter i vad barnen har för åsikt för den är svår att ta in.
Iallafall vad jag har att säga. Det spelar för fan ingen roll om jag bor här
varje dag. Ska jag också behöva flytta till Stockholm eller Florida för att
du ska bry dig och lyssna?

Och jag skriver det här på bloggen för att hon bad om det, inte bokstavligt
talat. Men vill hon snoka på min blogg så får hon fan göra det, men då får
hon stå ut med att jag skriver vad jag vill på bloggen, konsekvenser kallas det.
Ska hon klaga behöver hon inte läsa.

Och ja, mamma, hela världen kan läsa vad man skriver, men för det behöver
du inte påpeka allt jag skriver om. Jag vet själv vad jag skrivit.

Det här är första och sista gången jag skriver om det här problemet,
eller något familjeproblem överhuvudtaget, men jag kände att jag behövde nu.
Jag behöver inga kommentarer om det.

Nej jag vet att jag inte är någon ängel,
men jag har känslor jag också.
Matilda.

You don't know what you have until it's gone.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Annonser från BloggPartner