Hej igen. Nu är jag hemma från Piteå aka min partystugis.
Vistelsen var helt ok.
Dock så var det väl vissa saker som kunde varit bättre.
Simon, vi saknade dig där din orm!

Iallafall, just nu känner jag mig helt död.
Jag vet inte anledningen till varför men ibland
kanske det inte behövs nån. Jag tror dock att
jag tänker för mycket, det är dags att sluta upp
att tänka tror jag. För mitt eget bästa, otherwise kanske jag blir ännu mer
knäpp än vad jag redan är, och det vore ju synd om det skulle bli så.

Och jag vill att du ska veta att jag är ledsen för din skull vännen,
men det ordnar sig alltid. Inte alltid på det sätt man själv vill, men det
fixar sig alltid. Önskar jag kunde lyssna lite mer själv på det jag säger till
andra, då kanske det skulle fixa sig för mig också.

Oh, blame it all on me liksom. Det känns en aning bättre då.
Matilda