hei, nu har jag nyss ätit två rostade mackor med
mycket smör och pepparsalami, samt druckit ett glas oboy!
 Väldigt gott faktiskt,  uppfriskande om inte annat.
Snart är det dags att gå ut och ta en cigg som jag så duktigt
smugglat in ett beroende på. Inte ok. Men jag ska sluta, såsmåningom.

Har även ställt mig i bostadskö hos skebo så det ska väl ordna sig när det
väl är dags att flytta hemifrån.

Jag känner mig förvirrad. Ena stunden är jag typ skitglad och hur lycklig som helst
och andra har jag typ panikångest.

Jag behöver ett svar, jag behöver någonting att sträva efter.
Jag kan vänta en livstid bara jag vet att det finns en skatt vid dödsbädden,
men varför vänta, då man skulle kunna leva nu?
Varför känns alla svar så långt bort? Jag kanske ställer fel frågor.
Jag öppnar käften även fast jag föredrar att vara tyst, men när det väl gäller
så är jag tyst som en mus. Jag är inte mig själv.
...Fan!