Haha, som ni ser på bilden däruppe så blev jag ordentligt skraj bara nyligen. Nu är jag vaken iallafall. Har tänkt på att dom senaste veckorna är det som att någonting vill visa mig hur man uppskattar världen typ. Den långa flygplansresan fick mig att inte klaga över de korta, den riktigt dåliga filmen kommer att få mig att inte klaga över de halvkassa filmerna, och nu att Cobra rymde kanske bara visar att man ska tänka på vad man har, för det kan bara försvinna en dag. Det är så lätt att glömma bort, eller ta för givet. Ta inte andra för givet och låt ingen annan ta dig för givet. Gud vad jag är dubbelmoralisk i det påståendet dock, för naturligtvis måste du tänka efter noga (om det nu behövs) och verkligen och bestämma själv vilka som är sådär riktigt viktiga, de andra kan du ta för givet, HAHAHA! Förlåt.

Ibland känns det verkligen att jag blir tvingad till vilka jag ska lära känna och umgås med. Det är som att jag inte har en fri vilja och plötsligt vet hela världen vem jag är och hur jag funkar. Eh, eller inte. Det är iallafall så jävla skönt att jag har börjat säga ifrån nu. Jag känner mig mycket bättre i hela mig då jag verkligen får göra det, och även om det låter elakt då det kommer ut ur min mun så känns det bra. Vissa gånger kan jag få lite dåligt samvete, men jag håller med Jonathan. Man måste såra någon då och då för att de ska fatta. (Att jag inte har fattat det förut? Dumt.)

Tror det är bra att jag kommit upp på benen en aning, på den planen iallafall, även fast det sugits energi ur mig på andra plan. Jag är bara så himla glad att jag har mina vänner. Och min familj, och mina djur och allt det där andra runtomkring. Saker man kan uppskatta. Om jag bara tar ett steg i taget kanske jag blir den jag egentligen är en vacker dag. Jag har ju faktiskt hela livet på mig. Höhö. Skämt åsido, eller delvis iallafall.

Idag blir nog en bra dag, hoppas jag.

Bild jag hittade i bloggbildsarkivet. Fast den finns typ inte på bloggen så det kanske bara var någon jag tänkte att jag skulle lägga ut men det blev inget av. Festlig bild föressten. Jag har tänkt på det, bilder jag skulle skämmas för DÅ eller tycka var fula, kan jag tycka är oskämmiga eller snygga ett par månader efter. Ja, jag är störd. NU... hejdå.

Jag vet inte vad jag vill.
Jag skulle vilja ge någon världen
för att sedan se någon annan slänga bort den.
Jag vill lyckas, se andra lyckas.
Likaså misslyckas.
Jag vill att någon frågar hur det är,
MEN JAG VILL VARA IFRED MER ÄN NÅGONTING ANNAT.

Jag är ett mellanting, fantastiskt dubbelmoralisk och väldigt förvirrad.
Ärlig dock. Men ändå en bluff.
Det jag vill mest av allt är att veta exakt vad jag vill.

Jag vill spy på allt. Pyttipanna över hela världen.

Vi borde ha varit utdöda för längesen.

Nu - cigg och musik.
Ska låta mitt liv rinna ut i den älskade musiken idag.
Idag behöver jag det. Musik, cigg och ensamhet.
Vi skulle ha varit lediga idag istället.

Idag har en hund skällt hela morgonen, jag har varit trött, men vi är lediga. Fy tusan så skönt. Jag har en del att göra, men känner på mig att bara hälften kommer bli gjort. Jag har även haft pms för att jag börjat om med mina p piller och jag hoppas det inte gjort folk alltför ledsna. Aja nu ska jag sluta skriva och börja göra mig klar. Jag vill ut i världen. Något varmt land hade varit soft.