Sista kvällen i Molkom. Ville bara skriva det. Jag vet inte hur jag känner över det än. Jag har nog inte fattat det ännu. Imorgon är det avslutning och sen drar jag min kos mot Göteborg och mitt nya liv.

Hoppas ni har det bra :)

Sitter i ett nystädat rum, med skön musik i högtalarna, just nu "Take on me - Aha". Dricker ur en fanta lemon med sugrör medans svalkande sommarvindar blåser in genom det öppna fönstret. Himlen är blå och gräset är grönt. Har varit många fina dagar här i Molkom på senaste tiden. En sak är säker och det är att sommaren har nått hit.

Nu är det bara två ynka veckor kvar innan Mats kommer från Skellefteå och hämtar upp mig, sista gången jag lämnar rummet, för att aldrig mer återvända just hit. Rätt sorgligt när jag tänker efter, men ska bli skönt samtidigt. Jag tror det är bra att någon eller några gånger i livet inte ha en aning om vart man ska ta vägen eller veta vad man ska göra.

Nästa destination efter Molkom blir Göteborg, ska bo utanför i ett hus hos Mats syster, min såkallade faster. Det ska bli spännande och kul. Nu startade "Rolling in the deep" med Adele och jag ler lite för mig själv. Jag tänker på mitt liv. Och även om det finns lite skit på vägen, så försöker jag att inte tänka på det nu. Finns så mycket bra också. Jag saknar mina vänner och min  familj i Skellefteå, men just nu är det inte tid för mig att åka hem. Det funkar bara inte. Men vi får se vad framtiden utvisar, jag och Simon ska nog åka till Skellefteå i Augusti i en vecka, ska även försöka hinna hälsa på i Lycksele då hos farmor och Ellinor. Det blir roligt :) Får somsagt se om jag kommer innan också. Beror på pengar och ifall jag har jobb just då.

Nu känner jag att jag vill göra annat än blogga. Hihi. Ha det fint, kära medmänniskor! Njut av sommaren!

ps. Puss till mamma på morsdag, och en gnutta avund på älskade syster Ellinor som är i Usa i några veckor, glassare!!!! Vi får hoppas hon köper hem något fint till sin bortskämda lillasyster..... hahaha ♥ puss.

Då var regiövningen över för min del. Skönt, men även lite sorgligt. Fick mycket positiv feedback och många tyckte att jag jobbat bra med karaktärerna samt scenen. Jag var lite nervös över att det bara var jag som skulle tycka den var rolig, men det var folk som skrattade under hela föreställningen. Skönt! Känns även skönt att helt ärligt kunna säga att jag är stolt över mig själv. OCH över mina skådisar, såklart. Hade aldrig gått så bra om jag inte haft sån tur med skådespelare. Plus att jag blev tilldelad en grym pjäs.

Sen har jag även spelat upp båda scenerna jag skådespelade i, även det kändes skönt, även om vissa saker kunde gått bättre. Men nu ska jag sluta vara negativ. Typiskt mig att när jag väl lyfter mig själv så trampar jag ner mig själv i nästa stund. Det gick bra och jag är nöjd. Precis som det ska vara. Punkt.

Nu kan jag andas ut över detta, och börja oroa mig över andra saker istället. Gryyymt!!

Tja, vad ska man säga? Regiprojektet flyter på, och jag är glad att jag hade så tur med manus och skådespelare. Dagarna har flytit på i rätt rask takt men jag har hunnit med en hel del, sökt sommarjobb, klurat över beslut över min såkallade framtid och även återfått kontakten med en kär vän.

Annars då? Nja jag vet inte. Simon var ju här i några dagar, välbehövligt, även om det blir mycket onyttigt. Om en vecka ska jag hem till mitt kära Skellefteå och träffa många kära vänner som jag inte hann träffa kring jul pga sjukdom. Kanske göra en gastroskopi, och även gå på återträff i Örnsköldsvik för att träffa gamla klassen. Kul och spännande!

Nu ska jag skriva in några saker i almanackan. Vi hörs när vi hörs! Kramar.

Ikväll var första gången på länge jag blev lite på lyset. Eller vad fan. Onykter. Eller ja, lite lullig helt enkelt. Känns väl sådär efter man har läst ett mycket klokt inlägg av en fantastiskt klok Agnes (Ni borde börja läsa hennes blogg för erat eget bästa)

Det jag ville komma till, var dock inte det. Utan jag ville bara säga att det känns så jävla skönt. Det känns så JÄVLA skönt att titta sig omkring på krogarna på alla hungriga blickar som söker efter någon att få med sig hem, att titta på alla kvinnor och män som bara söker bekräftelse..... och veta att man inte är en av dom längre. Att veta att man har något, att man har någon.

Det är så jävla skönt att titta sig runt och inte ens sakna något som var en så stor del av mitt liv förut. Att bli bekräftad. Att synas. Att supa sig fullast, att vara snyggast, att vara behövd.

Jag är behövd. Men inte av någon okänd människa på någon anonym krog någonstans i Sverige eller resten av världen. Och det gör mig absolut ingenting. Jag är behövd av min pojkvän, och jag behöver honom. Och mer än så behöver jag inte. Det är den största gåvan jag någonsin kunde önska.

Sen att det är ett minus att jag inte tycker det är lika kul att vara ute längre  är väl sånt som går i perioder. Men jag är nöjd med kvällen, och det är huvudsaken.

Jag hoppas ni mår bra! Sköt om er allesammans. God natt!

Vad gör en man med mustash på min barm???? Vem välkomnade honom dit? Sorri Simon!!

Idag är det 3 månader sen jag nyss hade sett färdigt på ett mästerverk av Rikard Wolff. Jag och min finaste älskling såg på "Falling in love again", en konsert som just då Wolff medverkade i. Tänk vad tiden går alltså. Det var en fin dag.

För en liten stund sen såg jag och massa andra människor premiären av "Äkta människor" på tv. En klasskompis till mig agerade statist i det första avsnittet. Roligt att det går bra för människor omkring. Får mig att tänka tillbaka på i sjuan då jag redan hade bestämt mig för att gå teater på gymnasiet, jag skulle minsann bli filmstjärna och jobba med kändisar. Men jag tror att det var långt, långt före det jag kom på att jag ville bli skådespelerska. Och nu står jag här, flera år senare, på god väg till att bli något som jag bestämde mig för för så längesedan, men nu är det så mycket mer som spelar in än att bara "jobba med kändisar", för de är ju människor precis som du och jag, med ett annorlunda arbete :)

Allt går bara man vill. Det kan ta tid, och det kommer kräva blod, svett, tårar och en jäkla massa tålamod vare sig du arbetar dig upp eller glider in på en räkmacka. Men det är så jävla värt det. Spelar ingen roll om din högsta dröm är att bli rörmokare, brandman, advokat, lärare, make-up artist eller speldesigner. Eller varför inte alltihop på en gång? Visst "man lever bara en gång" (eller vad fan vet vi om det egentligen?) men betyder det att man måste stressa sig igenom livet och inte ens hinna njuta, att aldrig hinna stanna upp och tänka att "nu lever jag faktiskt och jag är jävligt nöjd". Inte fan vill jag vakna upp om 80 år och känna att jag stressade igenom hela mitt liv. Det är något även jag måste träna på. Som fan.

Men min poäng är att det är endast du som sätter dina mål och gränser. I vissa fall kommer 99% säga åt dig att "Vad vill du bli egentligen, efter det du gör nu?", Eller "Vakna upp och inse att det där är inget man bara blir", "Det där går inte". Eller w/e. Det du måste göra är att lyssna på den där 1% som säger att det går + dig själv. Du är så mycket starkare än vad du tror, vare sig du vill bli entreprenör, dagisfröken.... eller i mitt fall skådespelerska.

Så tänk efter en och två gånger innan du väljer vad du vill gå i gymnasiet, innan du börjar plugga på komvux, startar ett nytt företag eller börjar en ny utbildning.

Eller .... bara kör? Spelar ingen roll om du inte vet vad du vill bli ännu. Ta ett sabbatsår eller två, jobba på ica, närmaste djuraffär eller dubba en kortfilm. Skaffa kontakter, plugga för att sedan ångra dig, bygg upp ett hus för att riva det sen. Våga chansa, våga bryta en tå eller två på vägen, och våga vara dig själv. Våga misslyckas, VÅGA lyckas. Våga erkänna dina snedsteg, våga visa vad du uppnått och lyckats med. Våga ändra dig, våga avsluta något och våga starta om på nytt :)

Våga vara dig själv och viktigast av allt.... GE ALDRIG UPP!

God natt på er allesammans! :)

I helgen känner jag för att bara vara, kanske inte skriver så mycket. Vi ser väl. Här får ni en bild på mig i min enkelhet. Bara för att ni inte har något val.

Smygreklam för Fyffes(?) Colombia. Var så god på förhand.

Sitter vid en dator i sjukhusbiblioteket som jag förhoppningsvis får sitta vid och är lite nervös över storleken på detta ställe. Hur stort kan ett sjukhus vara egentligen? Vill inte ens veta hur stora de största är. Jag med mitt stackars lokalsinne har det inte lätt inte ;)

Fast jag har upptäckt att ifall jag bara litar på min egen förmåga och verkligen försöker så kan jag vara rätt okej på att hitta ändå. Ibland.

Nu ligger väl Frida på operationsbordet antar jag (Vilket hemskt ord :S Operationsbord? Låter som att hon är en köttstek eller något).. och själv ska jag surfa här ett tag, sen ska jag äta lite kanske, sen checka in på sjukhushotellet. Om jag nu kan göra det och inte måste ha med mig Frida. Vi får se helt enkelt.

Ha det gött, förhoppningsvis ses vi igen, om jag inte lyckas villa bort mig på det här stället förevigt /cry.

Blev ingen smörgåstårta idag, men god mat var det ändå. Och trevligt sällskap förstås. Efter vi besökt Simons farmor besökte vi Simons pappas motorcykelklubb, det var jättetrevligt, men kände att tröttheten tog över tillslut. Trist. Hatar att vara kronisk trött. Blä.

Imorgon är det dags för hemgång, och jag kan inte rå för att det värker lite i hjärtat. Efter många dagars umgänge med min fina så känns det lite hårt att återvända till sitt lilla studentrum och sin ensamma säng. Men, men. Sånt är livet.

Nu ska jag snart se det nyaste Vampire diaries, och njuta av det livet har att erbjuda av denna kväll. Sköt om er allesammans!

Sitter här nu i sängen och funderar på att ta mitt pencillin snart. Kunde inte sova pga någon som borrar utanför? Och nog fan har denna person borrat ett tag vill jag lova. Simon sover då lungt vidare iallafall. Jag blev även ledsen för att jag och Simon tänkte gå och se Lejonkungen i 3d. Min favvisfilm ever, men nä, den börjar inte sändas förrän den 13 Januari i Skövde, och skolan börjar 9 Januari = Jag är inte här. Bu fucking hu. Seriöst, varför kan den inte bara börja den 6 som på alla andra jävla ställen.... suckkk

Haaaa! Annars då? Känner mig friskare för var dag, men tröttheten är ju såklart kvar. Det är den alltid, men det är något jag får räkna med tills farbror och fru doktorn har kommit på vad det är för fel på mig ;)

Aja, pencillin nu.

Tänker på alla er saknade vänner!

Sitter på Simons rum i Skara och väntar på att hans pappa ska hämta upp mig om ca en halvtimme. Mitt mående är sådär, men jag kämpar på så gott det går. Vila får jag göra i graven? Hahaha. Åt någon konstig macka tidigare på tåget som jag tror ställde till det en del för min mage, för nu har jag ont i den och grejer, ovärt.

Saker börjar iallafall klarna nu, och jag hoppas att snart få reda på vad det är som gjort att jag varit så trött under en lååång, lång period. Om jag får reda på det kan jag ju göra en nystart och börja jobba fullt ut, precis så som jag alltid velat, men inte kunnat pga min trötthet.

Nog om detta, hoppas ni har haft en underbar jul, mellandagsrea och får ett underbart nytt år, det ska jag också försöka ha, trots sjukdom.

Och ta hand om er själva och varandra, kramar!!

Åt sista pencillinet nu. Känner efter i kroppen. Tittar på dagens datum, gruvar mig. Igår kändes det iallafall lite bättre? Öronen kan jag ju inte riktigt räkna med att de ska gå över på direkten... men. Allt det andra? Halsmandlarna är fortfarande uppsvullna, har typ sickfuck hosta deluxe, har ingen direkt matlust och så vidareee.

Är väl lite piggare. Får lita på mamma och Mats som säger att det går mycket upp och ner när man äter pencillin, sen är det väl bara att göra som jag gjort den senaste veckan. Ta. Det. Luuuuuugnt.

Suck.

Nä, nu ska jag dricka lite vätskeersättning, sen kanske se någon film. Jag kan ju inte vara Zombie förevigt. Eller? Nej. Det kan jag inte. Punkt.

Känns som att idag är en bra dag! Igår föddes Moa och Pontus lilla skatt, kan det bli bättre? GRATTIIIIIIIIIIS!!!!! Och idag känner jag mig faktiskt kryare än vad jag har gjort på en lång tid. Kanske att jag sakta men säkert börjar bli friskare? Hoppas verkligen på det! Nog för att jag inte är säker på att jag hinner träffa mina vänner här i Skellefteå, men lyckliga jag, så har jag ju vänner som stannar kvar, och finns här tills nästa gång jag kommer, ifall jag inte skulle hinna.

Även om det känns lite tungt och sorgligt just DET, så känns det iallafall bättre med det mesta andra som sagt.

Nu ska jag kika runt en stund till på internet, sen ska jag fortsätta sova tror jag. Välbehövligt.

En bild på mig och mitt fuckade ögonbryn. Tur att hunden som ligger med mig i sängen inte bryr sig om att jag har ett sånt iallafall ;)

 

Ser jag inte liiiiiiiiiite friskare ut ändå? (Snälla säg ja!!!)

Först och främst så var ju min nya dator som en ny julklapp åt mig själv, sen fick jag ju en ny fin röd jacka för några veckor sen i förskott av mamma. Igår fick jag en bh och ett par trosor av min syster (som jag inte hunnit pröva ännu) och vääääärldens bästa film genom tiderna av mamma och Mats, nämligen denna:

Perfekt då man är sjuk och känner sig ynklig. Meeeeeen, jag haaaatar att dom har lagt till nya fula scener som inte fyller någon funktion, varför ska de förstöra (eller som dom tycker "förbättra") något som redan är ett mästerverk. Om ni inte förstår vad jag menar så har ni ett exempel nedan. Fan Simba har inte ens samma röst och det är inte ens samma animering eller vad man ska kalla det. Usch.

 

Sen har de ju ändrat i fler t ex. Bambi och skönheten och odjuret... VARFÖR???

 

 

 

Hej igen, min kära blogg och även ni envisa människor som fortfarande läser den, haha! Nu har jag skaffat en ny dator, nämligen en HP pavilion dv6, den har grym skärpa, vassare ljud än flesta bärbara (beats audio) och den är ba allmänt fiiiin!!! Tror vi kommer trivas bra tillsammans.

Meeen, med något gott kommer något ont. Har lärt mig att man borde lyssna på kroppen då den säger ifrån att man ska vila, för något som började med lite smått ont i bihålorna, blev snart förkylning, feber och lock för öronen. När jag sen kom hem och skulle till vårdcentralen (hemmaaaa äntligen, wiho!!!) för att göra lite prover så passade jag på att nämna öronen där de kikade. VIPS - akut läkartid. Slutsats? Öroninflammation. Lösning? Pencillin och Cocillana + dubbel dos av astmamedicin.

Jag säger bara att vilken jävla tur att det upptäcktes, det som är lite mindre bra är ju dock att jag vet inte hur många vänner jag hinner träffa då jag är sängliggandes. Var nog svårt att hinna med ett schema då jag var frisk. Meeeen, jag hoppas att det mesta har försvunnit efter jul och då ska jag se till att vara back in track.

Kom ihåg det kära människor! Ta hand om och lyssna på eran kropp, den är den enda ni har :)

Puuusss!! OCH god jul och gott nytt år för fan :D

+++Syster är hemmaa!!!

Jag kan kortfattat beskriva att dessa dagar har bestått av feber, rep, dålig sömn och förkylning. Nu har jag även lock för öronen och hosta, men det positiva är att nu är julpjäsen klar! Fan vad sköjj! Alla var grymt duktiga och jag är så stolt över mina kära klasskamrater, och tvåorna såklart.

Nu är det bara stök, julshow, julbord och sånt kvar. OCH packningen då såklart.

Imorgon bär det av hemåt. Nu ska jag äta risgrynsgröt, som är dagens lunch. Det kommer sitta gott i kistan, för ifall jag inte känner smaken så kan jag ju alltid föreställa mig hur det hade smakat? haha.

Lev och må, tissetå!

Nu sitter jag vid Frittes dator och lyssnar på lite fin musik. Har varit en fin dag i form av matlagning, bak och Charmed. Dock så har jag varit lite ledsen nu på slutet av dagen, men det är nog inte på ett dåligt sätt after all. Jag behövde nog ventilera. Nu känner jag bara att jag vill ha lov och ta tag i mig själv. Mitt inre börjar gå itu, måste bli bättre på att ta hand om mig själv.

Hoppas att ni alla har det bra, och utöver det hoppas jag att min dator blir klar snart så jag slipper låna alla andras.

Kärlek.