Filmen var inte den bästa jag sett, men jag fick iallafall mitt ögongodis.
Om ni vill förstå vad jag menar kan ni ju blandannat kika på inlägget nedan.
Plus att människan har världens finaste skratt, och är världens finaste överhuvudtaget.
Eh. Ja. Av dom jag sett då.

Men nu ska jag inte göra svartsjuka,
svartsjukare eller de som tycker han är ful, frustrerade.
Utan låt oss bara njuta av stunden och tacka de övre makterna
för att mitt humör lugnade ner sig.

Nu måste jag då få tacka för mig, och be John Blund dräpa mig
med sin yllekofta. Tack för mig. På återseende. Puss&Kram.
And so on whatthefuckever..
Matilda.