Min första kärlek. Min FÖRSTA kärlek? MIN första kärlek? Min första KÄRLEK? Man kan betona det på rätt många sätt och det får helt olika meningar. Typ. Eller egentligen är det väl samma. Kärlek är väl inget jag tycker om egentligen, och andra sidan är det helt fantastiskt. Min dubbelmoraliska sida kommer fram igen då jag säger att jag ogillar att prata om det, fast jag hela tiden gör det ifall jag är kär för att få råd.

Min första kärlek? Min första RIKTIGA. Det tolkade jag det som. Alla har väl varit tillsammans med någon. Fast det är dumt att säga alla. Alla säger alltid alla, inklusive jag, dumt. Man är inte sämre ifall man inte varit tillsammans med någon. Aja, hursomhelst. Jag sparar er en massa tid och onödigt hjärtskärande prat om olycklig kärlek och berättar bara om min första pojkvän. Mitt första SERIÖSA förhållande. Linus.

För att göra en lång historia kort och för att inte utsätta vissa människor för onödiga påhopp eller ja, dra upp gammalt gojs så säger vi såhär. Vi blev kära, vi var ihop ett tag. Vi bråkade en del, det tog slut. Det hände en massa grejer, jag förlät honom. Nu är vi vänner. End of story.

Jag har mycket att tacka honom för. Han är en av sin egen sort. Och han är bra, men vi var inte bra för varandra. Inte på det sättet. Men that's life, och life goes on!