Nöjda med livet - vi lever här.

ÄNTLIGEN kan man skriva något. Pust.
Imorse vaknade jag klockan fem hehe.

Igår såg jag Avatar med Ida, fy vilken fin film
och fy vilken fin människa jag fick sitta breve.
Saknad och efterlängtad så att säga.

Btw så är jag skitglad just nu, men varför tänker jag inte
berätta riktigt ännu. Men ni kommer få veta.

IIh. Aja, sköt om er. Kram.
Matilda.

Så länge det finns liv finns det hopp
Det va så dom sa
Det sista hopp jag har
Blir det sista hopp jag tar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Annonser från BloggPartner