Känner mig stolt över mig själv idag. Orkade springa och hålla på under hela fyspasset, något som inte brukar gå så bra. Astmamediciner är underskattade. Är sjukt peppad nu på att fortsätta, enda minuset är väl att jag råkade bloda upp såret på mitt knä igen, så nu är det lite varigt och mumsigt.

Malin är även tillbaka och hon fick en välkomnande kram direkt hon traskade in på folkhögskolans marker. Allt känns helt okej, även fast jag vaknade med mensvärk inatt då. Men det känns orelevant för tillfället, och det är en massa saker men det tar jag tag i efteråt. Anna är en bra lärare som bryr sig om. Välbehövt!

Dock är det en enda liten detalj som fattas. Jag saknar. Varför hör du inte av dig? Jag behöver dig nu.