Måste berätta om en rolig sak som hände idag. Kan börja med att nämna att jag i början av året sa till en av mina skådespelarlärare som heter Maria att jag tyckte att vi skulle bjuda in Emil Jensen, eller se något med honom. Varpå hon nämnde att han faktiskt skulle komma vid ett tillfälle, och för någon vecka sedan fick jag veta att han skulle komma MEN att det BARA var lärarna + ett par människor som kom på besök på skolan som skulle få se honom. Blev först besviken, men sen kom ju regiuppgiften och jag tänkte inte mer på det.

Sen så idag så var det som sagt en massa folk på skolan som skulle titta runt i klassrummen och sånt, så jag och "mina" skådespelare vande oss rätt snabbt med att folk gick in och ut ur klassrummet under dagen för att kolla. Sen då lektionen nästan var över hörde jag någon i dörröppningen, men tog inte så stor notis om det. Hörde sedan att det var Maria som sa "Jag tänkte att du skulle få träffa någon" varpå jag vände mig om och sneglade mot dörren. Vem tror ni står där om inte självaste Emil i egen hög person?

Jag blev först lite generad, varpå jag gick fram och frågade om en kram. Sen pratade vi lite om allt möjligt och jag berättade att det var lite komiskt att jag alltid missade honom. Först skulle vi se honom i Skellefteå med min förra skola, men vid det tillfället var jag i Stockholm. Då skrev jag till honom och bad honom komma igen för att jag missat honom, varpå han svarade att han absolut skulle försöka komma igen. När han kom igen, var jag inte där heller. Efter det följde denna konversation.

- Vart var du den andra gången då? Här i Karlstad?
- Nä.. Jag var...I Ö-vik. Tror jag.
- Av alla ställen.

Sen skrattade vi lite och jag menade att det kanske var meningen att våra vägar inte skulle korsas. Och han sa att antingen skulle han väl komma tillbaka nästa höst, varpå Maria skrattade och sa att jag inte gick kvar då, eller att jag skulle få chansen någon annan gång. För det var ju varken han, eller Marias fel att jag inte fick se honom nu. Inte mitt heller för den delen ;)

Men är glad att jag fick träffa honom och berätta för honom att jag beundrade hans arbete. Sen gav han oss ett lycka till på klingande skånska. Världens bästa sjungande skåning. Underbart! Skäms lite dock för att jag vill inte verka starstruck. Han är en helt vanlig människa, med ett annorlunda arbete. Som jag beundrar! End of story.

Hoppas vi ses igen!

Om ni undrar vad han brukar göra, så har han föreställningar där han både sjunger och pratar, han tar upp väldigt intressanta saker vad jag har fått för mig iallafall. HÄR hittar ni hans hemsida. Två bra låtar HÄR och HÄR, och en rolig pratgrej HÄR. Om ni inte har spotify så finns det en massa på youtube HÄR!