Doll-Dagga Buzz-Buzz Ziggety-Zag.



Kan inte riktigt förneka att jag känner mig himla ensam nu.
Kanske mår vissa bra av det, vad vet jag.
Kanske får jag helt enkelt smaka på min egen medicin.
Ibland känns det helt enkelt såhär.

Dock så måste jag lära mig att stå på mina egna ben trots att
det känns som att de övre makterna sviker om man säger så.

Jag är så himla trött på att vara snäll, och då blir det väl såhär antar jag.
Alla har vi en mask som väldigt få får se baksidan av, och ibland har vi
även fler än en mask, vi visar olika för alla helt enkelt.

Vad som händer ikväll? Ingen aning. Om det inte vore så att jag
sovit typ hela dagen av utmattning så skulle jag väl sova, men
det går ju inte riktigt nu eftersom jag inte är nog trött.
Blir väl att se film eller serier för att sedan slänga in handduken som
man kan nämna det medans alla andra dricker ikväll..

Det skrämmer mig att man inte vet vilka man riktigt kan lita på,
man vet inte vilka som ska stanna vid ens sida och man vet inte
vilka man ska tillåta stanna heller. Lita på sig själv kan man ju knappt
heller göra i dagens läge. Vad som väntar en vet man ju aldrig, oftast.

Idag var iallafall klassen i Tåme, och det var riktigt kul. Ett stort + är ju
även att polisuniformerna är väldigt stiliga så att säga. Positivt, heh, ja.
Hursomhelst. Jag vet att jag inte är så bra på att skriva i bloggen men jag
inser mer och mer att jag har inget viktigt att skriva om, och jag känner oftast
ingen pepp. Peppen minskar även ganska markant då internet sviker.

Men somsagt, ikväll blir det inget drickande utan väntar mig gör godiset,
filmmaraton och kanske, KANSKE om någon orkar och om jag orkar träffa någon
frivillig. Förmodligen inte.

Frågan är vart alkoholen är då jag behöver den. Sigh.
Får väl nöja mig med godis och cigaretter. Får dock akta mig
så att jag inte kedjeröker upp alla. Vore väl inte så kul.

Menmen, kära vänner och icke vänner. Hoppas ni har en trevlig kväll
som jag förmodligen ej kommer att ha. Vi ser väl. Min ljuspunkt kommer
väl den också någon gång.

Adios, seeeee y'all later, eller not.
Matilda

How can you see into my eyes like open doors?
Leading you down into my core where I've become so numb
Without a soul, my spirit sleeping somewhere cold
Until you find it there and lead it back home

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Annonser från BloggPartner