Det man försökte ta vara på tappade man bort, eller så försvann det i vimlet, precis som allt det andra.

 


Jag har faktiskt funderat en aning på det här.
Varför går allt så himla fort i slutet? Just nu syftar jag på de sista månaderna i skolan. Det kändes som veckor. Visst vissa veckor har väl gått halvsegt, men allt som allt har det gått på bara några sekunder känns det som. Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt, men samtidigt sägs det även att tiden går mycket fortare då man blir vuxen? Varför ser då de flesta vuxna så besvärade ut... Och varför säger dom då att man ska ta vara på tiden då man är ung, om man nu får det mycket roligare som vuxen? he he...

Nä men. Allvarligt nu. Jag läste igenom häftet som de i klassen skrivit ihop och jag började verkligen fundera. Det är på allvar nu, vi har gått ut och jag har inte fattat det. Min hjärna är fortfarande inställd på typ mars? Vad hände med de där tre månaderna som bara flög iväg? Vad hände med allt tråkigt, allt roligt, allt stressigt? Vad hände med mina klasskompisar, vart försvann dom? Vad hände med mig?

Jag får en gnutta ångest då jag tänker på det, och även om jag har en aning om vad jag vill i livet även fast jag inte planerat så värst noga, så vet jag att allt ordnar sig. Men det är fortfarande så jobbigt. Aldig mer ES3c. Är det såhär det ska kännas? Är det meningen att efter några timmars lycka med en vit hatt på skallen ska allt va över och man lämnas där med fyllehicka och en enorm ångest i halsgropen. "För vi har tagit studenten, fyfan vad vi är bra", sen då? Ensamhet?

Nej men, jag tror faktiskt att allt kommer att lösa sig, eller jag vet det. Men det får ta sin tid och det känns bara så sjukt. Jag är vuxen nu, vare sig jag vill eller inte. Och jag har slängts ut i den stora vida världen efter 12 års skoltid. Phew. Äh, vilken tur att vi har lärt oss så mycket under våra tre sista år då, och att vi har vårat glada barnasinne kvar, vad skulle vi göra utan det?

Lycka till nu! Vare sig ni är studenter, blivande studenter, nyfödda snorungar, tjugofyra eller ja åttionio år gamla. Ni är alla lika mycket värda. Vart ni än kommer ifrån och vart ni än är påväg.

Nu ska jag sova! Puss, godnatt!

A day to remember!


Kommentarer
Postat av: Ellinor

Så fint skrivet min kära! Allt kommer verkligen ordna sig och du kommer hitta din egen väg, tvivla aldrig på det. Love you! <3

2010-06-15 @ 04:19:02
URL: http://ellinoroskarsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Annonser från BloggPartner