Snart ska jag på stan med mamma, var så längesen jag var på stan. Mitt humör är väl sådär, är någonting med då jag kommer till Skellefteå. Allt känns som lite tyngre på axlarna? I wonder why.

Ibland, vissa gånger känns det som mitt sinne, eller karman eller något försöker att testa min svartsjuka och min ångest och allt det där andra också. Men jag tänker inte ge med mig, även fast det svider. Det kommer en tid för mig också. Och i vissa fall, har min tid redan varit.

Jag trippar vidare, det här ska inte sänka mig. Positivt tänkande.